French Academic Painter, 1852-1929.French painter. His artistic education began with the Prix de Rome winner Pierre Brisset (1810-90). He then studied under Alexandre Cabanel at the Ecole des Beaux-Arts in Paris, where his fellow pupils included Henri Regnault, Bastien-Lepage, Forain, Humbert (1842-1934) and Cormon; and also informally with Fromentin. Gervexs first Salon picture was a Sleeping Bather (untraced) in 1873: the nude, both in modern and mythological settings, was to remain one of his central artistic preoccupations. In 1876 he painted Autopsy in the H?tel-Dieu (ex-Limoges; untraced), the sort of medical group portrait he repeated in 1887 with his Dr Pean Demonstrating at the Saint-Louis Hospital his Discovery of the Hemostatic Clamp (Paris, Mus. Assist. Pub.), which celebrated the progress of medical science with a sober, quasi-photographic realism. Gervexs most controversial picture was Rolla (1878; Bordeaux, Mus. B.-A.), refused by the Salon of 1878 on grounds of indecency, partly because of the cast-off corset Degas had insisted he include. The painting shows the central character in a de Musset poem, Jacques Rolla, who, having dissipated his family inheritance, casts a final glance at the lovely sleeping form of the prostitute Marion before hurling himself out of the window. As his friend, Manet, had done the year before with his rejected Nana (1877; Hamburg, Ksthalle), Gervex exhibited his work in a commercial gallery, with great success.   Related Paintings of Henri Gervex :. | The Coronation of Nicholas II | Valtesse de la Bigne | Valtesse de la Bigne | The Salon Jury | portrait of mme valtesse de la bigne |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Francesco Guarino
(1611-1651 or 1654) was an Italian painter of the Baroque period, active mainly in the mountainous area east of Naples called Irpinia, and in other areas of Campania, Puglia, and Molise. Francesco Guarino, Saint Agnes, 1650.He was born in Sant'Andrea Apostolo, today a frazione of Solofra in the Province of Avellino, Campania, and died in Gravina di Puglia. He was a pupil first locally of his father, Giovanni Tommaso Guarino, then moved to Naples to work in the studio of Massimo Stanzione. In Naples, like many of his contemporaries in Naples, he was influenced by the style of Caravaggio. Among his masterpieces are the works for the Collegiata di San Michele Arcangelo to Solofra.
Mose Bianchi
(Monza, 1840-1904) was an Italian painter. The family moved from Monza to Milan and Bianchi enrolled at the Brera Academy. Having interrupted his studies to serve in the second war of independence, he returned to attend the school of painting directed by Giuseppe Bertini. The award of a grant in 1867 enabled him to visit Venice and then Paris in 1869. He took part with some success at the Brera exhibitions and the Vienna Exhibition of 1873. It was in this period that he began to paint genre scenes in 18th-century settings and numerous portraits, soon becoming one of the artists most in demand with the Milanese middle classes. He returned to Venice in 1879 and visited Chioggia for the first time. Both places were to be featured also in later years in a series of intense views exhibited at exhibitions in Milan and Venice alongside genre scenes, views of Milan and landscapes of the countryside around Gignese.